tisdag, juni 27, 2017

Nu är jag här

Hur börjar man när man varit frånvarande så länge? Var börjar man?

Man kan kolla i kameran och blogga efter bilderna. Jättebra. Om man inte har en iphone och en ubuntudator. De är inte riktigt sams.

Så, här kommer texten och så får bilderna komma sen nån gång kanske.

Jag färgade mer ull till min gula kofta. Några burkar med gammal bark och grejer kom till användning (= Tömdes! Tog slut! Sparades inte längre!) Nu har jag mer garn att göra klar koftan med. Men jag tycker att det ser himla blekt ut. Så jag ska göra en ny raid med lökfärgad ull. Om den blir mörkare så tänker jag randa de olika garnerna på nåt sätt tror jag.

Maken frös om händerna vid isfisket och önskade sig något för det. Gärna något som valkar till sig. Jag tänkte att gotlandsull tovar ju bara man blänger på det, och så tog jag fram min stora påse med gotlandsull, kardade lite, spann lite, provstickade lite och fick godkänt. Fast sen blev det inte slätstickning i alla fall utan 1r, 1a. Och så en liten krage på varje finger. Det blev resår för att då var det lite flexibelt med passformen tänkte jag. Kanske hade slätstickning varit bättre med tanke på små krokar och sånt som man pysslar med när man fiskar. Men jag har inte hört några klagomål.

Sen stickade jag några raggsockor. Ett par hade ett trist garn som både poolade och blev randigt mellan varje varv. Så på fotens ovansida lyfte jag var åttonde maska med förskjutning fyra maskor mellan varv 1 och 2.
Alltså lyfte nr 1, 9, 17, 23 på ena varvet och nr 5, 13, 21 på andra varvet. Då blev det en ruteffekt som förlät garnet.

Den gula aeolian-sjalen har hunnit stickats klart och bli blockad, men ännu inte fått trådarna fästade, fyra stycken, eftersom den skulle maskas av i dubbelt garn. Jag blev tvungen att lägga ifrån mig den under några veckor då jag befarade att min stickfasthet skulle vara helt förändrad. Det var lite knepigt att ta fram den igen och förstå var jag var i diagrammen då det var i de sista diagrammen jag var. Men jag klurade ut det och slutförde stickandet. Det blev en knapp tennisboll över av garnet. Ett litet tag på sicksack-bården hann jag bli lite brydd. Under blockningen hände det saker! Först blötte jag ner den fullständigt och spände ut den. När jag sedan skulle ta loss den, när den var torr, insåg jag att jag kunde nog spänna ut den en tum till längs avmaskningskanten. Så då gjorde jag det och lade på ett blött lakan.
Den ritualen upprepades några gånger. Till slut var den mer än två meter längs övre kanten och mer än en meter mellan nacken och rakt ner.
Frågan är bara när jag ska ha ett sånt skrytbygge. Den är så vacker att den inte går att undgå att se och beundra. Jag ville sticka den för att jag ville sticka något vackert och vill ju inte ha den för att dra åt mig komplimanger.
Nåja, det går nog att klura ut nåt.

Kittiwake-koftan annonserade i mars plötsligt stora hål under ärmarna.  Panik utbröt och jag kastade mig in på Panduro(!) och kom ut med Alafosslopi i någon grönblå nyans. En topdown sisådärungefär-kofta blev till. Men ännu har vi inte hittat åt några knappar till den.
Jag försökte sticka den lite kort. Mest för att vara säker på att garnet skulle räcka till ärmarna. Men efter att ha haft den en dag så insåg jag att den behövde vara längre för att jag skulle känna mig bekväm i den. Så då repade jag upp nederkanten och fyllde på med så mycket slätstickning jag vågade innan jag gjorde en nederkant. Den är inte grann uppe i halsen, men det kanske blir bättre om man blockar. Och nu är ju blockningssängen ledig igen.
Koftan stickades på 5½mm och fram och tillbaka. Men sen när jag skulle sticka ärmarna runt runt så behövde jag gå över till 7mm! för att det inte skulle se ihopsnört ut.  Jättekonstigt. För samtidigt som det såg bra ut då, så känns det ändå lite sladdrigare, med all rätta. Men det räckte inte med att byta till 6mm. Jag provade.

Men först hade jag fått stora hål på hälarna på mina svarta tunna raggsockor. Så på en resa klippte jag bort foten och återanvände skaften. Inte helt tokenkelt då de var stickade nerifrån och upp. Det tog hela resan på fem timmar att komma fram till slätstickningen ...
Tur nog skulle vi ju tillbaka också efter helgen. (Kanske jag skulle kunna ta och klippa av trådarna och sy ihop tån nu? Det där var ju i februari!)

Ett av de där raggsocksparen gav jag bort till en vän som jag tänkte behövde såna. Det gjorde att jag fick en beställning på några andra. Ett par är klart, men inte levererat eller betalt eller heller efterfrågat. Vi får väl se hur det går med det.

För att få ordning på mitt stickhandlag igen så övade jag mig på att sticka en babymössa. En ny världsmedborgare såg dagens ljus i april några veckor före beräknad ankomst. Den är presentförpackad men ännu inte levererad.

Det senaste är att jag bedömt mig så rehabiliterad i armen att jag återigen kan karda. (Armen tycker att det kostar Ipren, men det är det värt.) Innan jag bröt mig började jag lattjolajbanspinna nordviksull på Louëten. Nu finns det mer kardrullar så jag kan göra den andra tråden.

Jag har också avslutat kamningen av mohairfibern som jag fick för jättemånga år sen. Alltså den första påsen av det jag fick då. Fulfibrerna som jag kammat bort har jag nu kardat och spinner ihop på turkiska sländan. Alltså, jag har inte ullkammat-kammat mohairen utan kammat med vanlig hårkam. Lite knöligt och lite mjälligt och lite fröigt blir det. Och jag vet inte alls vad jag ska ha det till. Men jag övar mig i att nöjesspinna och inte tänka nytta med allt hela tiden.

Utöver det här så har jag jobbat, brutit armen, sålt hus, köpt hus och flyttat i vår.
I höjd med armbryterierna hade det varit lämpligt att tänka på en present. Men då gick det ju inte att påbörja den och sen har det varit för mycket fullt upp för att ha ett huvud som villigt vill tänka inspirerat. Så den presenten får vänta och se om det blir bättre under semestern.

måndag, januari 16, 2017

Årsredovisning 2016

1. Roligaste stickprojekt.
Barbiekläderna. För de var bara på skoj och utan mycket beskrivning.

2. Tråkigaste stickprojekt.
Den gula koftan när jag insåg att det inte blev bra att kombinera grå ränder med förkortade varv för bysten. Koftan i sig är inte så tråkig, men att det är motgångar med den är tråkigt.

3. Största garnhändelse.
Nej någon sådan kommer jag inte på i år.

4. Årets bästa läsupplevelse/poddupplevelse.
Det kan nog fortfarande vara Nördic knitting. Men jag har nu även hittat Stickkontakt. Fler stickpoddar är bäst.

5. Årets tema med variationer.
Tre teman kan skönjas: strumpor/raggsockor, babymössor och barbiekläder.

6. Det klurigaste.
Den rosa boleron till Barbie. 

7. Årets "Äntligen!"
Att stickpodden kom ut med avsnitt nr 51?
Eller att vi kom fram till Santiago de Compostela?
Eller att jag kom tillbaka till Högbonden efter tolv år?


8. Årets "Det SKA gå!"
Där får väl den pågående gula koftan kvala in. Var det tredje oket som gäller nu? Eller fjärde?
Det kan ha varit Caminon också.

9. Årets snopnaste.
Merillagarnet. Inte ett sjalgarn och inte ett strumpgarn utan ett ... citrongarn.
Det kan ha varit att jag hamnade på akuten också.

10. Årets träff
Kanske de samtal som blev på Högbonden när jag satt där och spann med pinne.

11. 2017 års planerade stickprojekt
Bli klar med gula koftan! 
Jag har dessutom börjat på den där gula sjalen som jag köpte garn till för många år sen. Det blir en aeolian.
Sen anar jag att jag borde spinna ett koftgarn av gotlandsull så att nästa kofta inte behöver ta så lång tid att få klar som den gula. Kittiwake har fått lagningar på armbågarna och borde därmed ha pensionerats från offentligheten, men den väntar på den gula för att ta över ...
Sen har jag hört talas om händelser som ska ske som nog kommer att uppmärksammas med något stickat.
Och så tycker jag att magasin duetts silke-tweed-garn ser så inbjudande ut ...

12. Angående planerade projekt inför 2016: revision
Håller på ... (gula koftan)

Kvar från 2015 års planering är:
Fiberprojektet. Det har nog hamnat i UFO-läge, egentligen nästan UnStartedObject ...
Och fortfarande kastar sig raggigarnerna på mig på Coop.

13. Sandi på Knitting Daily ville att vi skulle vara Fearless Knitters år 2008. Har jag varit det 2016?
Jag har försökt. Jag har i alla fall inte gett upp om gula koftan även om luften går ur mig när jag inser att jag måste göra om ...

14. Årets tacksammaste
Presentvantsmottagaren? 
Eller resesällskapet till Högbonden?