onsdag, mars 03, 2021

lästips

 Jag fann ett intressant blogginlägg om slöjdens betydelse för handens plats i hjärnan.

Läs!

Jag har skrivit om motorik i tidigare inlägg också, följ etiketterna nedan: finmotorik och skolslöjd.

måndag, februari 08, 2021

Årsberättelse 2020

Det har kommit in en del syprojekt också i mitt liv. Så jag reviderar mina rubriker till att använda ordet 'projekt' istället för 'stickprojekt'. 
 
1. Roligaste projekt. 
Det projekt som fanns mest glädje och förväntan i var nog den glittriga boleron. Ett maffigt lyxigt plagg helt utanför min ordinarie garderob som skulle bäras på en glad och rolig kväll. Men nä. Det blev pandemi och den roliga kvällen har gått och lagt sig i ett dammigt hörn och tror att den ahaldrig blir av. Jag hoppas att den har fel, men jag anar att vi får vänta till våren 2022 ...

 2. Tråkigaste projekt. 
Det förbannade lappandet! Alltså, själva lappandet var enkelt och hållbart. Men att det ideligen skulle behövas!

 3. Största garnhändelse. 
Kanske Tant Koftas Tjorvengarn. Ett sockgarn som är helt osyntetiskt och utan superwash. Kanske inte helt smart att göra moss-stickningsränder på hälarna till en sån som jag som har så lätt att få skoskav. Men jag kanske lär mig nån gång.

 4. Årets bästa läsupplevelse/poddupplevelse. 
Det kan nog vara den helt stick-och-sy-befriade Kul att du håller på med Sara Parkman och Sibille Attar. Hur är det att vara en skapande person som helt plötsligt inte får skapa? En professionell skapare som blir av med förutsättningarna för att få skapa sig sin inkomst? En inblick i en bransch som jag inte vet så mycket om, mer än kärleken till det man gör.

 5. Årets tema med variationer. 
Det är väl som vanligt sockor/strumpor. Förutom de som synts i bloggen så finns det några obloggade. (De är inte ens fotograferade så det är ingen ordning på nånting här.)

 6. Det klurigaste. 
Jamen det måste väl vara det där med sprundkantningen på ärmen på Projekt Skjorta. Eller hur man syr ihop ett ok och sen viker till det så att det blir snyggt. Såna där konster klarar jag inte av att räkna ut. Det är rena Rubiks kub. Så tacksam för noggranna instruktioner.

7. Årets "Äntligen!" 
När Projekt Skjortan äntligen var klar. Så stolt jag var! (I några minuter innan jag insåg att den inte passade där den skulle sitta.)
Det kan också vara att vandringen i riktning mot Trondheim äntligen påbörjades. Jag har drömt om den i sisådär 15 år och nu är jag och en vän faktiskt igång. (Vi har kommit ca tre mil.)

 8. Årets "Det SKA gå!" 
När jag stoppade ner mina fötter i vandringskängorna dag tre? Men det gick inte. Jag fick avbryta där.
Eller det enträgna arbetet med toiller till Projekt Skjorta.

 9. Årets snopnaste. 
Dotterns fina julklapp hon fick, grytlappar, är inte dokumenterade.
I konkurrens med när skjortan i punkt 7 inte passade.

10. Årets träff 
Kanske när jag och min kompanjon i Projekt Skjorta tog oss för att turista lite och for på Länsmuseet i Härnösand och såg Studio Sjus utställning. 
I konkurrens med vandringen mot Trondheim. Dels mötet med min vän, dels mötena vi hade längs vägen.

11. 2021 års planerade projekt
Min dröm är att jag "swoosh" bara blir klar med Projekt Skjorta 2.0 och blir jättenöjd.
Ytterligare en spinnkurs är inropad på Musikhjälpens auktion, så den kanske blir av. (Börjar bli lite luttrad ...)
Jag blir inspirerad av de som syr hela sin garderob. Men jag har ingen aning om lämpliga mönster för min skicklighet och min kropp. Och så tror jag att jag har kläder och varför då göra fler? Det är ju själva produktionen fram till tyget som kostar på miljön. Men det verkar ta en halv evighet för mig att faktiskt bli klar. Så kanske göra i lugn och ro medans det finns saker i garderoben att ta på sig? 
Det vore intressant att gå en helgkurs eller nåt i klädsömnad med en skicklig sömmerska som handledare. Men dels ska det inte finnas någon pandemi, dels ska det finnas en kurs när jag har möjlighet att gå den.
Nä, jag är inte så bra på att planera framåt. Det enda i den riktningen är väl att jag då och då köper strumpgarn/raggsocksgarn och så blir det nytt för fötter. Den Stora Planeringen händer väl ungefär när sybingobrickan släpps och det gäller att pussla ihop så många rutor som möjligt på så få projekt som möjligt.

12. Angående planerade projekt inför 2020: revision 
Auktionen av en spinnkurs till förmånen för Musikhjälpen gav 400 kr, vilket jag är jätteglad för. Men det kom en pandemi i vägen ...
Projekt Skjorta avslutade första skjortan. Flera toiller senare finns det fortfarande ännu ingen färdig version två, men en ganska långt gången, i mörkgrå lakansväv. Planen är att bli klar.
Ollen med Klimtoket ligger fortfarande i sin påse och dammar. Den behöver läggas ut plant tillsammans med en tröja med ok som passar. (Riddarikoftan?) Och så behöver det tänkas utifrån det.


 13. Sandi på Knitting Daily ville att vi skulle vara Fearless Knitters år 2008. Har jag varit det 2020? 
Njae. Jag har nog hållit mig till vedertagna projekt. Möjligen att en egenpåhittad hälkonstruktion kan räknas dit. Och den är inte dokumenterad i vare sig skrift eller bild.

14. Årets tacksammaste
Det är kanske responsen på spinnfilmen. Men också att jag är tacksam för det arbete som filmaren/klipparen/ljudpåläggaren/musikern lade ner på den. Jag höll kanske på tre kvart. Han höll på i tolv timmar. Och den blev så fin!

lördag, december 19, 2020

Årets julklapp

Det finns, förutom den kommersiellt utsedda "årets julklapp" också en som är utsedd som "årets hållbara julklapp" och tydligen är det i år "reparationen".

Om man vill ge bort att man lagar någonting, eller presentkort till ett företag som lagar saker, eller om man ger bort ett lagningskit, ja, det är väl mer en smaksak.

Hur som helst så visade maken häromdagen att det hade GÅTT HÅL i tvåändströjan. Så kan vi verkligen inte ha det.

Många år efter att den stickats klart använde jag resten av garnet och gjorde en t-olle, med så långa ärmar som (rest)garnet tillät. 
Så spänningen var idag olidlig: skulle det finnas något originalgarn att laga med?

Men ack jo. En uttråkad tant (yours truly) hade nån gång suttit och gjort en långprovlapp i garnet och den hade inte använts för att sticka t-ollen.


Nu petade jag upp avmaskningen och snodde så lång tråd jag ansåg behövdes.

Jag började med att sticka in en sticka i det senast hållbara varvet och sen stickade jag en lapp. I andra änden på garnet hade jag trätt på en stoppnål. När jag kom fram till varvslutet sydde jag med nålen fast i tröjan i en hållbar maska. Och likadant när jag kom fram till andra sidan.

När hålet var täckt sydde jag fast maskorna med maskstygn.

Jag vände tröjan ut och in och band fast de lösa originalgarnsändarna in mot kanterna med lagningsgarnet.
Snyggt. 
Men. Det blev som en tjockare kant runt ett tunnare "hål". Utanför hålet var det tvåändsstickat, i hålet vanlig stickning och däremellan en liten valk.

Då mindes jag vad Morgan Donner hade lärt sig: sydd spets. Inte den här gången för att göra det vackert på insidan, utan mer för att "tjocka till" tyget i "hålet".

På slutet sydde jag in ändarna på garnet mellan utanpåtyget och spetstyget för att få ännu bättre tjocklek.

Det blev riktigt bra om jag får säga det själv. 


PS. Maken kan förvänta sig annan julklapp också. 


lördag, september 05, 2020

Inför nästa års sybingo ...

Det här är årets sybingobricka:

När jag såg den så tänkte jag på min uttjänta kofta och så rutorna: skapa något i återvunnet material, gör en remake, testa en ny teknik, skapa med garn.

Jag vet inte om det syns så bra, men den är lagad på armbågarna och har ett stort hål under ena armen. Och på en del knappar har färgen lossnat.
Dessutom har jag ju gett uttryck för att jag inte är riktigt nöjd med att färgställningen skiftar med vilken av härvorna som jag använt, vilket jag kom på efter en bit på ryggen och sen försökte kompensera för på framstyckena och ärmarna.

Så, vad vore mer passande än att repa upp tröjan, repa upp garnet, blanda om bitarna och spinna nytt garn? Hepp! typ.
Men så insåg jag att det skulle jag inte hinna i sommar. Men jag skulle kunna förbereda för nästa års sybingo! Så jag lade listigt ner det här projektet i sommar för att tjuvstarta på nästa års bingobricka nu i höst! (Nej, naturligtvis har de inte en exakt likadan bricka nästa år, men somliga rutor känns som mer återkommande än andra.)
Häromkvällen satt jag alltså och repade upp hela koftan. Det gick förvånansvärt fort, med tanke på hur lång tid det tar för att skapa en kofta. Det är inte utan att man tänker på entropi och liknande uttryck.
Redan tidigt kollade jag lite på fiberlängden och höjde en del på ögonbrynen. Max 5 cm. När jag började handspinna hade jag ganska kort ull, knappt så kort. Och någon kommenterade att om jag kunde spinna den så skulle jag ju vara väldigt duktig.
Det kan vara så att det är skillnad på vilka fiber man kan använda om man har ett spinneri eller om man handspinner. Inte alls omöjligt. Men med så korta fibrer är det nog inte så konstigt att den där koftan inte blev så hållbar. Det var ett ganska fluffigt garn, vilket alltså inte gör att fibrerna håller ihop så mycket. Så även om "Spinning Jenny":s ättlingar kan spinna med så korta fibrer så blir ju inte resultatet det bästa ändå.

Nå. Jag repade upp lite till av garnet, drog isär fibrerna så att det inte fanns någon garnkänsla kvar nånstans utan det var bara fluff. Jag kardade det och rullade upp det på en pinne och gjorde en puni av den och sen spann jag på min turkiska slända.
Ett försök att visa hur ojämnt garnet blev. Det gick att ha sländan hängande mestadels, men den behövde stödjas en hel del också.
Det räckte till ca 1,5 meter tvåtrådigt garn

Men det blev ju inte alls likt garnet som kom från koftan.
Och garnet från koftan är nött och inte något att bygga något stort av. På en del ställen är det naturligtvis mindre nött, men orka hålla på att kolla upp. 

Nej, det här garnet blir nog inte till någon hjälp i nästa års sybingo. Kanske att nån vill ha det att dreva ett hus med eller nåt. Men var hittar man en sån?


lördag, augusti 22, 2020

Slutspurt på sybingon

Nio rutor kvar och knappt någon tid (som inte är jobbetid eller sovtid).

Laga ett plagg visste jag ju från början vad det skulle vara. Några små sömmar hade släppt på vinterjackan och de skulle återställas. Nu är det gjort.

 Lägg märke till att jag använde fingerborg! 

Häromdagen var jag på loppis och hittade en bit trikå, förklädd som grytlapp. Den kan man skapa något somrigt av tänkte jag. 

Och hepp!
Det blev en sommarkjol till någon som är betydligt mindre än jag => en gåva!

Igår kom en kompis hem till mig och så hade vi syjunta ute på altanen. Det var Projekt Skjorta som stod mest i fokus och den andra ärmen syddes i och syddes i och syddes i, jag vet inte hur många gånger innan jag bestämde mig(?) för att den blir bra.

Kompisen hade dessutom vänligheten att låta mig prova hennes kallfärgningsfärger. Så idag tog jag en näve gotlandsull och sprutade lite färg på och så får vi hoppas att det blir ohemult vackert där i plastpåsen nu över natten.



På det viset är det bara en broderad projektpåse som det inte verkar som att jag hinner med i år. Det blev en bättre utdelning än vad jag kunde hoppas på för några veckor sedan. 
Sju rader ifyllda, men man får inte fler lotter än fem i alla fall. Men ändå!

torsdag, augusti 13, 2020

Uppdatering av vad som hänt med sybingot

 Det har skapats utomhus med garn. Sockor, det vill säga plagg. (Garnet är tretrådigt ihoptvinnat av olika restgarner av tjockt raggigarn.)

Det har skapats en toille i rutigt gammalt påslakan. Grunden är en Harrison shirt, men jag hade synpunkter på var prinsess-sömmarna satt på min kropp och jag har höjt halsringningen (ännu mer sen än det som är på bilden). Och till slut orkade jag inte modifiera storlekens originalärmar mer utan tog bara helt fräckt ärmarna till en storlek större. Ganska hackad alltså. (Om jag nu förstått det ordets nya betydelse.)

Det har skapats en volang på en sjal, som man väl kan kalla en accessoar?


Då har jag hunnit så här långt i bingon alltså: 

Väldigt många lösa ändar må jag säga. En rad ger en lott. I nuläget har jag en lott. Och en olagad vinterjacka ... och så vore det smart att brodera något. (Och brodera blåsor på tårna tror jag inte gills ... Ingen vill se bilder i alla fall ...)
Att skapa en gåva i trikå av loppismaterial hade varit smart. Men vad?

onsdag, augusti 05, 2020

Jag är inte nöjd

Jag är inte nöjd med min insats den här sommaren. 
När jag gick på semester hägrade en massa hantverk. Jag skulle sy klart toillen och vips skulle jag sen börja på Riktiga Skjortan. Och jag skulle kryssa rutor på sybingon för glatta livet. Typ.

Delvis har det här inte blivit av för att andra bra saker blivit av. Men delvis har de inte blivit av för att jag fastnat i instagram. Och där har det varit så mycket viktigt att läsa att orken inte funnits till annat än att konsumera det. (Ja, det finns viktiga saker där, också. Förutom vackra solnedgångar, härliga bad och söta hundar som folk också visar upp.)

Och det där osyendet har tärt på mig. Och det har varit jobbigt. 
Så där så jag skämts för mig själv och så har jag dragit internet över huvudet och kollat på massa costube. Jag rekommenderar verkligen att nörda ner sig i #cocovid på youtube: en massa intressant om att sy kläder som gick ur modet för några sekler sedan, men också samtal om att vara människa med olika särskildheter: att ha en viss hudfärg, att ha funktionshinder, att vilja klä sig i ovannnämnda omoderna kläder till vardags och hur det tas emot. Och om hur det går till att försörja sig som youtuber.

Läser du det här strax det här inlägget är nytt så rekommenderar jag att du börjar med det som Bernadette Banner lagt upp, eftersom hon tar ner det igen på söndag, 9 augusti.

Men nu har det börja hända lite hantverk här. Och jag ska nog genast återgå till det.

Vi ses sen!