söndag, december 25, 2016

Ingen ordning

Det är ingen ordning på den där bloggaren Cessi. Hon tar inte kort på allt hon stickar och hon skriver inget om det heller. Kort sagt: hon bloggar aldrig.Ja, precis så är det. Däremot jobbar hon och jobbar och jobbar. Och så håller hon på att sälja hus så hon städar och kastar och skänker och rotar och rotar och rotar. Så det där med bloggandet ligger lite väl långt ner i prioriteringsordningen så det blir inte gjort.
Trots det så händer det en del på stickorna.

Tidigare i höst, när gula koftan gick i stå och hon rotade fram sin hög med "lite trasiga stickade tröjor och koftor" så fann hon souvernirkoftan hennes man kom hem med från Färöarna ... 1992? Den uppvikta mudden på ärmarna hade slitits ut i vecket och så hade den därmed lagts åt sidan. "Månne man kan laga den?"
 Tanken har varit uppe många gånger, men har inte blivit till handling på grund av fel garn att ersätta muddarna med. (Fel färg, fel tjocklek, fel ...)
Det där är ingen färdig-bild, utan visar bara hur jag stuckit in rundstickan i ett varv innan jag klippte bort den gamla mudden. Tanken fanns att göra en tutorial om att ersätta mudd, men det blev inte mer än så här. Det finns en mudd nu, i något ljusare färg. Men det uppdagades också att garnet som löper på insidan, mellan maskorna av den färgen, är rätt slitet. Så jag spann lite ljus ull för att laga med. Den sitter kvar på härveln. Men jag var smart nog att spara den trasiga mudden för att kunna laga med det garnet också. Tror jag. (Ingen har riktigt koll på vilka bra-att-ha-grejor som finns kvar. Väldigt många har försvunnit iväg här senaste månaderna.)
Så, en halvlagad köpekofta finns det.

När jag stickade senaste babymössan, så började jag med att sticka i mellanraggigarn. Men för att få lite roligare vad gäller färgrapporterna så stickade jag den med två ändar av samma garn, fast med olika färg just där och då. Modellen är samma som tidigare.
Men hur det nu var så blev det inte den här till den lilla flickan.
Så då blev den över. Och så fanns det mer garn kvar. Och så var det lite kul det här att sticka med två ändar (byta garn varje varv, inte varje maska. Således inte tvåändsstickning.)
Så då blev det några till.
Men de är mer i nyföddhetsstorlek. Nu ligger de i en låda och väntar på nyfödingar, och den första har hamnat där med.

Den gula koftan har stickats med ett utdrygande garn: ett garn som är aprikosfärgat av avokado. Två eller tre varv med "rätt" garn och så ett varv med det aprikosa. Så har jag hållit på sedan ärmhålet. Det syns inte att det är ett enfärgat varv här och var, men helhetsintrycket är att det blir lite mer pastelligt än i delen ovanför. Så tog jag mig ner till där jag kan tänka mig att en mudd kan finnas. Och i så fall en grå gotlandsmudd. Sedan tog jag mig an ärmarna och stickade likadant så långt "rätta" garnet räckte. Så nu är den koftan i läge: väntar på mer rätt garn. Och rätt garn kan det bli när jag borstat lockar så att jag kan börja spinna. Just nu är läget: borstar ull som inte är lökfärgad. Men det finns ganska mycket kvar att göra där. Och jag tänker att det är bättre att jag borstar klart allt så att jag kan mixa när jag spinner, istället för att råka göra långa haranger med lika färg som hamnar på var sin ärm ... Been there done that. Eller i alla fall att garnet inte riktigt varit så homogent som jag utgått från.

Dessutom har jag stickat raggsockor. Nu är tredje paret på kort tid på stickorna. Det ena paret for just iväg som nygiven julklapp. Hepp, så blev inte de dokumenterade. Men det var en lite kul julinspirerad färgning.
(Bild från jarbo.se)
Som vanligt stämde inte mönsterrapporterna. Och rätt vad det var så var det en knut, ja rent av två i samma nystan.
Så fastän jag omsorgsfullt letade och fann samma ställe i rapporten för starten så blev det olika vid hälen. Fast den andra knuten gjorde i alla fall så att rapporterna nästan hamnade på samma ställe på foten sedan. Det var några varv "snett" bara. Men det retar mig ... (Jag tycker att Järbos bild är för ljus för att stämma med verkligheten. Det mörkrosa är mer rött.)

Nu när jag hämtade bilden från Järbo så inser jag att den sidan kunde de ha utskriven på Coop. Så slipper man köpa grisen i säcken om resultatet. Den färgningen jag stickar på nu vet jag inte om jag valt om jag vetat resultatet.

Är jag ifatt mitt rapporterande nu?
Då får jag väl sätta mig och klura på årsredovisningen ...

måndag, oktober 17, 2016

Tredje gången gillt?

Kampen går vidare.

Efter det som hände på den länken så kom jag så långt som på bilden ovan. Ja, egentligen något längre. Det blev inte riktigt bra över axlarna och till slut bestämde jag mig för att börja om. Men jag behöll första versionen som avskräckande exempel att mäta mot.
Sen kom jag ända hit. Allt flöt på bra och ränderna med gotlandsull lades in. Lite fundersam var jag för det garnet är kardat och luddigare. Tanken en gång i tiden var att jag skulle spinna brun värmlandsull till bålen, men det hade jag ju glömt den där dagen när jag fick lite inspiration att spinna mig lite brun värmlandsull ... Antagligen hade inte kontrasten blivit lika stor mellan gult och brunt som det nu skulle bli mellan gult och grått. Därav den successiva ökningen med gråa ränder.

Slutandet av ärmhålet under armen blev en liten kamp, men så småningom blev jag nöjd.
Sen kom momentet bystkil. Jättebra. MEN! om man gör ränder ovanför, ränder som går runt hela kroppen. Och sen ska fortsätta med ränder under. Då blir det en väldigt bisarr glipa i ränderna på framstyckena.
Och då tappar man sugen som stickare och börjar sucka att den här koftan blir ju ahaldrig klahar ...
Och dessutom. När jag börjar titta i dokumentationen om garnet så inser jag att 290 g är väl inget för en kofta till en dam i sina bästa kilo. (Därav komplementerandet med brunt eller grått garn.)

Och så börjar jag fundera på om det finns något annat sätt att dryga ut garnet på. Och har funnit på två som får hjälpa varandra.
Sticka på något grövre stickor (3½ istället för 2½) och gör mer garn.
Så för två veckor sedan rotade jag reda på en påse gult lökskal och den sortens ull som resten av det gula garnet är gjort av och satte ihop det.
Ullen här är inte allt. Det blev förhoppningsvis några olika nyanser.
Först värmde jag kypen inte ända upp till 60 grader och så hällde jag av den till en annan bytta. Detta för att jag har för mig att det gula kan vara känsligt för värme. Sen hällde jag på mer vatten och värmde på mer. De båda kyparna fick besök av ull i olika tidskombinationer. Kort stund, samtidigt som kort stund och lite längre, och sånt som kom i efter kort stund.

Men det behövs ju färgningar för den andra tråden också. Det finns mycket avokadoskal och -kärnor i skåpet och i en del burkar. Jag befarar bara att kyparna i burkarna är alldeles för basiska för att det ska vara nyttigt för ullen. Men det är en härligt röd färg på dem ...

Så ja. Det lär dröja innan den här gula koftan blir klar ... Speciellt om jag ska invänta att jag blir klar med mer garn.
Kanske borde spinna mer gotlandsull bara och vips ha garn till en kofta i enbart sånt garn?

lördag, oktober 15, 2016

Välkommen!

En liten flicka har fötts i bekantskapskretsen och har förärats en mössa i Alpalaine, samma garn som mina vantar är stickade i, men den här gången har jag använt enkelt garn.

fredag, september 02, 2016

Ligger lite efter ...

Helt plötsligt tittade jag i spalten här bredvid och upptäckte att en bomullstopp som jag t o m använde förra sommaren stod under "på stickorna".  Helfel jue!

Det är den som fått sin ljust lila/blå färg av den lila lintoppen som jag tvättade.
Jag har gjort en diskret markering av sidan med en avig maska var fjärde varv.

Likaså stod min sjal i gotlandsull som WIP (Work In Progress). Den blev till för att garnet jag spann blev för tunt för att passa ihop med mitt gula koftgarn.
När ni tänker "gotlandsull" så tänker ni säkert som jag: "Nåt så mjukt!" Men inte den här gången. Det här garnet är ganska hårt spunnet så det är faktiskt nästan stickigt! Det känns nästan som helgerån att ha gjort det på det viset, men jag sätter upp det på nybörjarkontot.
Sjalen är stickad uppifrån nacken och nedåt/utåt. Mönstringen är lite slätstickningsränder här och var. De följer varven.
Ökningarna har skett vartannat varv vid sidan (kanten upp  mot halsen), på mitten (mitt bak) och efter ett tag även precis framför mitt på axeln. På det viset böjer sig kanten mot halsen något tvärare in mot mitt fram och sjalen ligger snyggare. Jag gjorde likadant på den här sjalen, som är den första jag gjort i eget garn. (2011)

torsdag, augusti 25, 2016

Mer i Barbies garderob

Först ut i den här fotosession är en blå topp och en lika blå kjol.
Kjolen är stickad på tvären med förkortade varv ungefär som en sån där babykofta. (Från rätsidan tänkt: Sticka *alla maskor i varvet, sticka alla utom 3, sticka alla utom 6*. Alla aviga varv går ner till fållen.) Babykoftan brukar stickas i rätstickning, men då blev det här som en grytlapp. Därför stickade jag i slätstickning utom hela aviga varvet tillbaka, då blev det naturligt en "resår" av 3 maskor rätstickning i midjan. *
Vändningen har jag gjort med s k "German short row".
Fållen vill vika in sig lite, så det blev ballongkjol av det. (Om nu inte blockningen har lyckats häva det.) Kanske hade det gått att rädda om jag gjort 3 maskor rätstickning i den kanten också?

Här kombineras toppen med en "kontorskjol" i stadigt bomullsgarn.

Ska man sen iväg på after work kan man byta till den silvriga toppen med den fräcka fyrkantiga knappen vid ena nyckelbenet. Toppen är jättefint glittrig och jag önskade att jag hade en tokvacker knapp som jag antingen drömt eller sett i mormors knappask när jag var liten eller nåt. Tänk blankt glas, nån sorts metall inuti och så skuren som en näckros eller nåt. Lite grand som såna där kristalldjur ... Nu blev det en udda liten knapp i pärlemor och som sagt fyrkantig, med hålet på ett skaft undertill.

Blir det kyligare under kvällen tar hon på sig sin bolero i fluffigt rosa tjockt garn.
Den här är stickad från höger ärm med ökningar under armen (jättemånga ökningar på slutet och sen sticka fram och tillbaka över axeln) och sen stickade jag framsidan och  maskade av för framkanten. (Då hade jag redan maskat av för halsringningen och gjorde nån sorts smygmaskvirkning förbi den för att fortsätta med bakstycket.)
Sen försökte jag göra vänster framstycke likadant, men det blev konstigt vid halsringningen. Dessutom blev jag tvungen att byta till nästan-samma-likadant garn mot slutet av bakstycket och det var lite tunnare. (Månne det har varit stickat tidigare och liksom av-fluffat sig?) Sen avslutade jag med att sticka vänster ärm.

Den här toppen stickade jag som nummer två i ordningen. Den glittriga blev för smal i urringningen för att gå över höfterna (därav knappknepet) så då tog jag det i beaktande när jag gjord den här.
Men den blev lite väl öppen framför axlarna tyckte jag. Så då gjorde jag den blå lite annorlunda.
De här två topparna, nr 2 och 3, har jag stickat uppifrån. Jag har lagt upp så många maskor som det är runt urringningen och sen nästa varv eller några varv senare maskat av för ärmhålen och i varvet därefter lagt upp maskor för under armen.
Den gröna kjolen är av sånt där lite fluffigt tjockt bomullsgarn som man brukade (brukar?) väva grytlappar av i ram på skolslöjden.

måndag, augusti 22, 2016

Hej och hå inspirationen!

Hos Alicia Sivert hittade jag en länk till kloka ord. Håll till godo.
 

torsdag, augusti 18, 2016

Nu!

Nu kan jag modella för akutstickningen. Den har varit klar ett tag, men det har inte jag.

Det är ett par sockor i miniraggi med Fleegles heel stickade från tån.

Under tiden har jag roat mig med ett nystan Merilla som jag fick nu i sommar (tillsammans med ett par raka stickor av 2½mm modell). 60% merino och 40% akryl. Ett nystan är 50 g och 400 m. Himla mjukt och himla tunt.

Det är alltså vähäldigt frestande att få för sig att sticka spetssjal av det. Men kära kära Ravelry hjälpte mig. En användare sade att hon, liksom en annan, var sur på att garnet inte tog till sig blockning. Alltså att när man spänner ut en våt sjal och låter den torka så ska den behålla den formen. Men det gör inte det här garnet. En utblockad sjal i Merilla skrumpnar lätt ihop och ser inte alls snygg ut, utan nystickad.

"Men då!" tänkte jag. "Då stickar jag ett par strumpor!" Med 40% akryl borde det kunna bli bra tålighet även om de är tunna. Provlapp stickades och jag konstaterade att det blev inte alls ett så fast tyg som jag tänkt, ens med så tunna stickor. Det gick liksom lätt att dra det snett och vint och jag tänkte att de strumporna kommer att halka runt och korva sig så att jag blir galen.
Så på't igen med sjaltänk.

Citronsjalen var en fluga när den kom för flera år sen. Jag tänker att det är inte så mycket hålmönster i den som kan desavoueras av att blockning kollapsar. Men så är jag ju lite snål ... Så de där tjocka partierna, där man ska sticka med dubbelt så många maskor som i de omgivande, där har jag bara ökat med 50% istället för med 100%. (Delvis för att "receptet" säger att man ska använda ett nystan som är 430m och jag vill att garnet definitivt ska räcka.)

Jag lade upp på tunna stickor, för det blev en himla massa "öglor" som jag inte förstod vilken som var vilken när jag hade större grovlek. Men efter ett tag bytte jag upp mig till 3mm. Jättefint tyg. Men när sjalen växte och behövde utrymme även på kabeln stötte jag på problem. Garnet fastnade ideligen i ett litet hack i övergången mellan kabel och sticka och rätt vad det var gick det av! Så jag bytte till 3½ för att övergången var så slät på den. Antagligen skulle jag kunna byta till 4mm:s, precis som man "ska", men jag tycker det blir lagomt glest redan.
Eftersom jag har tunnare stickor än "man ska" så blir sjalen mindre också. Men jag fortsätter "samma likadant" bortanför receptet. Och ungefär där, när jag gick utanför, så hade jag bara använt 25g. Så det blir nog nåt enormt. Kanske. På vart tionde varv ökar man 24 maskor. Nu är jag uppe i ca 250 maskor per (glest) varv. Jag anar att det går åt rätt mycket garn till avmaskningsvarvet och att jag inte blir förtjust om garnet tar slut innan det varvet ...