fredag, september 02, 2016

Ligger lite efter ...

Helt plötsligt tittade jag i spalten här bredvid och upptäckte att en bomullstopp som jag t o m använde förra sommaren stod under "på stickorna".  Helfel jue!

Det är den som fått sin ljust lila/blå färg av den lila lintoppen som jag tvättade.
Jag har gjort en diskret markering av sidan med en avig maska var fjärde varv.

Likaså stod min sjal i gotlandsull som WIP (Work In Progress). Den blev till för att garnet jag spann blev för tunt för att passa ihop med mitt gula koftgarn.
När ni tänker "gotlandsull" så tänker ni säkert som jag: "Nåt så mjukt!" Men inte den här gången. Det här garnet är ganska hårt spunnet så det är faktiskt nästan stickigt! Det känns nästan som helgerån att ha gjort det på det viset, men jag sätter upp det på nybörjarkontot.
Sjalen är stickad uppifrån nacken och nedåt/utåt. Mönstringen är lite slätstickningsränder här och var. De följer varven.
Ökningarna har skett vartannat varv vid sidan (kanten upp  mot halsen), på mitten (mitt bak) och efter ett tag även precis framför mitt på axeln. På det viset böjer sig kanten mot halsen något tvärare in mot mitt fram och sjalen ligger snyggare. Jag gjorde likadant på den här sjalen, som är den första jag gjort i eget garn. (2011)

torsdag, augusti 25, 2016

Mer i Barbies garderob

Först ut i den här fotosession är en blå topp och en lika blå kjol.
Kjolen är stickad på tvären med förkortade varv ungefär som en sån där babykofta. (Från rätsidan tänkt: Sticka *alla maskor i varvet, sticka alla utom 3, sticka alla utom 6*. Alla aviga varv går ner till fållen.) Babykoftan brukar stickas i rätstickning, men då blev det här som en grytlapp. Därför stickade jag i slätstickning utom hela aviga varvet tillbaka, då blev det naturligt en "resår" av 3 maskor rätstickning i midjan. *
Vändningen har jag gjort med s k "German short row".
Fållen vill vika in sig lite, så det blev ballongkjol av det. (Om nu inte blockningen har lyckats häva det.) Kanske hade det gått att rädda om jag gjort 3 maskor rätstickning i den kanten också?

Här kombineras toppen med en "kontorskjol" i stadigt bomullsgarn.

Ska man sen iväg på after work kan man byta till den silvriga toppen med den fräcka fyrkantiga knappen vid ena nyckelbenet. Toppen är jättefint glittrig och jag önskade att jag hade en tokvacker knapp som jag antingen drömt eller sett i mormors knappask när jag var liten eller nåt. Tänk blankt glas, nån sorts metall inuti och så skuren som en näckros eller nåt. Lite grand som såna där kristalldjur ... Nu blev det en udda liten knapp i pärlemor och som sagt fyrkantig, med hålet på ett skaft undertill.

Blir det kyligare under kvällen tar hon på sig sin bolero i fluffigt rosa tjockt garn.
Den här är stickad från höger ärm med ökningar under armen (jättemånga ökningar på slutet och sen sticka fram och tillbaka över axeln) och sen stickade jag framsidan och  maskade av för framkanten. (Då hade jag redan maskat av för halsringningen och gjorde nån sorts smygmaskvirkning förbi den för att fortsätta med bakstycket.)
Sen försökte jag göra vänster framstycke likadant, men det blev konstigt vid halsringningen. Dessutom blev jag tvungen att byta till nästan-samma-likadant garn mot slutet av bakstycket och det var lite tunnare. (Månne det har varit stickat tidigare och liksom av-fluffat sig?) Sen avslutade jag med att sticka vänster ärm.

Den här toppen stickade jag som nummer två i ordningen. Den glittriga blev för smal i urringningen för att gå över höfterna (därav knappknepet) så då tog jag det i beaktande när jag gjord den här.
Men den blev lite väl öppen framför axlarna tyckte jag. Så då gjorde jag den blå lite annorlunda.
De här två topparna, nr 2 och 3, har jag stickat uppifrån. Jag har lagt upp så många maskor som det är runt urringningen och sen nästa varv eller några varv senare maskat av för ärmhålen och i varvet därefter lagt upp maskor för under armen.
Den gröna kjolen är av sånt där lite fluffigt tjockt bomullsgarn som man brukade (brukar?) väva grytlappar av i ram på skolslöjden.

måndag, augusti 22, 2016

Hej och hå inspirationen!

Hos Alicia Sivert hittade jag en länk till kloka ord. Håll till godo.
 

torsdag, augusti 18, 2016

Nu!

Nu kan jag modella för akutstickningen. Den har varit klar ett tag, men det har inte jag.

Det är ett par sockor i miniraggi med Fleegles heel stickade från tån.

Under tiden har jag roat mig med ett nystan Merilla som jag fick nu i sommar (tillsammans med ett par raka stickor av 2½mm modell). 60% merino och 40% akryl. Ett nystan är 50 g och 400 m. Himla mjukt och himla tunt.

Det är alltså vähäldigt frestande att få för sig att sticka spetssjal av det. Men kära kära Ravelry hjälpte mig. En användare sade att hon, liksom en annan, var sur på att garnet inte tog till sig blockning. Alltså att när man spänner ut en våt sjal och låter den torka så ska den behålla den formen. Men det gör inte det här garnet. En utblockad sjal i Merilla skrumpnar lätt ihop och ser inte alls snygg ut, utan nystickad.

"Men då!" tänkte jag. "Då stickar jag ett par strumpor!" Med 40% akryl borde det kunna bli bra tålighet även om de är tunna. Provlapp stickades och jag konstaterade att det blev inte alls ett så fast tyg som jag tänkt, ens med så tunna stickor. Det gick liksom lätt att dra det snett och vint och jag tänkte att de strumporna kommer att halka runt och korva sig så att jag blir galen.
Så på't igen med sjaltänk.

Citronsjalen var en fluga när den kom för flera år sen. Jag tänker att det är inte så mycket hålmönster i den som kan desavoueras av att blockning kollapsar. Men så är jag ju lite snål ... Så de där tjocka partierna, där man ska sticka med dubbelt så många maskor som i de omgivande, där har jag bara ökat med 50% istället för med 100%. (Delvis för att "receptet" säger att man ska använda ett nystan som är 430m och jag vill att garnet definitivt ska räcka.)

Jag lade upp på tunna stickor, för det blev en himla massa "öglor" som jag inte förstod vilken som var vilken när jag hade större grovlek. Men efter ett tag bytte jag upp mig till 3mm. Jättefint tyg. Men när sjalen växte och behövde utrymme även på kabeln stötte jag på problem. Garnet fastnade ideligen i ett litet hack i övergången mellan kabel och sticka och rätt vad det var gick det av! Så jag bytte till 3½ för att övergången var så slät på den. Antagligen skulle jag kunna byta till 4mm:s, precis som man "ska", men jag tycker det blir lagomt glest redan.
Eftersom jag har tunnare stickor än "man ska" så blir sjalen mindre också. Men jag fortsätter "samma likadant" bortanför receptet. Och ungefär där, när jag gick utanför, så hade jag bara använt 25g. Så det blir nog nåt enormt. Kanske. På vart tionde varv ökar man 24 maskor. Nu är jag uppe i ca 250 maskor per (glest) varv. Jag anar att det går åt rätt mycket garn till avmaskningsvarvet och att jag inte blir förtjust om garnet tar slut innan det varvet ...



torsdag, augusti 11, 2016

små kläder

Små garnnystan upphittades. Akryl tror jag. Nå. Men jag hade för mig att det fanns några barbiedockor som inte hade så många varianter av kläder i en leksakslåda ganska nära mig. Och i de sammanhangen är det nog inte så dumt med akryl.

Först gjorde jag en kort klänning som blev så lång som garnet räckte. Jag började upptill och gjorde en uppläggning som liksom låter 1-1-resåren runda kanten.

Nästa klänning gjordes också uppifrån. Jag hade hoppats att garnet skulle räcka till en hellång balklänning, men den blev inte längre än så här. De första varven är i rätstickning för att det ska se lite sjalkragigt ut. Med hjälp av förkortade varv fick jag en lutning i livet som accentueras av en maska mitt fram och mitt bak.

Bilderna togs före jag fäste trådarna och blockade. Nu har jag fäst trådarna och blockningen väntar.
Därmed blir det en prick på "sticka till någon annan" på bingobrickan.

Det finns fler "konstiga" små nystan. Undrar om det inte ska bli nån rosa fluffig bolero också.

fredag, juli 22, 2016

På akuten

Det finns nog många som varit på akuten i timtal och väntat. Ibland är man drabbad, ibland är man anhörig.
Ibland har man hunnit planera sitt besök och ibland hamnar man där utan att passera ... stickningen!
När det finns ett mått av planering så kan man hinna tänka att man ska ta med sig en stickning för att väntan nog kan bli lång. Men om man bara *tjoff!* hamnar där?

Röda Korset, lyssna här!
Det borde gå att ha "terapistickningar" utlagda på akutväntrummen. Det behöver inte vara något krångligt. Det finns väl aldrig för många babyfiltar här i världen?

Syftet är dock inte i första hand för att producera utan för att stödja den som är på akuten, som hjälpsökande eller anhörig.
Den lilla repetitiva rörelsen är lugnande, likaså känslan av garnet eller det stickade. Man "kommer hem till sig själv" i den här (förhoppningsvis) obekanta miljön.

För en skadad ger stickningen en möjlighet att få tankarna att gå någon annanstans än till skadan. Kanske det ger smärtlindring?
För en anhörig kan den ta bort ett ensidigt fokus på den skadade, vilket gör att den får vara lite ifred, inte behöver delta i en dialog som kanske mest förs för den anhöriges skull.

Ja, kanske det finns nån smittoaspekt som jag bortsett från. Mellan successiva stickare av samma filt och sedan gentemot mottagaren.
Men åtminstone det sista steget borde väl kunna ordnas?

Visst är det en bra idé? Visst?

söndag, juli 17, 2016

Inte kunde jag hålla mig ...

Jag började titta på bingobrickan, frågade om "/spinna" kunde anslutas till "sticka/virka/sy" och det gick bra.
Nu spann jag ju på Högbonden utan att känna till bingot, men jag gjorde det ju i juli som ingår i perioden.
 Här sitter jag på cafét och spinner
 och den här bilden visar att jag tidigare även satt i solen och spann. (Ja, helt tydlig är den ju inte, men det var under tiden jag satt där i solen och spann som jag tog bilden.)

Kanske man även kan kalla den här garnproduktionen för "gör klart ett ufo", för det här var sista delen av luddet som blev garn.

Och så är det här ett ypperligt tillfälle att få ändan ur och sy den där påsen som jag köpte tyg till förra året i Strömstad.
Jag tittade lite på brickan och fann "använd en teknik du inte brukar skapa i" och så kom jag på att det finns en teknik som heter slynga. Med den gör man snöre/band. Så passande för min påse!
Jag googlade upp hur det fungerar. Slynggaffel har jag ju ett minne av att jag hört.
Jodå, så här ser en sån ut:
Jag hittade hur man gör en också. Men bestämde mig för att gå ut i trädgården och leta istället. Och si!
I syrenen hittade jag min! (0kr, 5 min ansträngning)
Så nu har jag ett snöre i påsen. Men det tog en evig tid. Jag förstår varför vi fick snodda(?) garn till dubbelt i slöjden. Ja alltså, vi fick ett lång bit bomullsgarn och ställdes två och två att öka snodden i den och så småningom vika den dubbel och låta den sno ihop sig till en bit som var sisådär hälften så lång. Det var ju mycket enklare och snabbare för nioåringar.

Färdig påse!


Så nu ser min bingoruta ut så här:
Det verkar fiffigt att återbruka något rött för att tillverka något till hemmet ...
Man kan göra en mönsterpassad nåldyna med ett litet broderi också - kanske i ett rött återanvänt material!
Men nu är semestern slut så jag får väl fundera på det.